Menu Chevron Search Zoom Share Share art My list My list items Add to list Added to list Close List Carousel Info Trash Coffee Tickets Edit Drag

Iiu Susiraja

Iiu Susirajas tankar om sin konst

Självporträtt

– Jag tar självporträtt därför att jag i min konst behandlar mig själv. Det skulle vara konstigt om det var någon annan som spelade mig på bilderna, det skulle vara mer som ett skådespel. Innan jag började på Paasikivi-institutet och tog mina första självporträtt år 2007 var jag i själva verket rädd för att blir fotograferad. Jag förstår mycket väl de människor som inte alls tycker om att bli fotograferade. Jag var rädd, men sedan tänkte jag att jag ska möta min rädsla och sökte till fotografilinjen på Paasikivi-institutet. De första bilderna jag tog var genast självporträtt.

Det är dessutom behändigt att fotografera sig själv. Det handlar också om moraliska frågor och upphovsrätten. Med mig själv kan jag göra vad som helst, men inte med någon annan. Det är också behändigt att jag alltid själv är tillgänglig. Jag är sist och slutligen en ganska blyg person, jag kan inte med att fotografera andra människor. Många tänker kanske att jag är modig, men i själva verket är de som fotograferar andra människor, som tar nyhetsbilder eller som går in i främmande människors hem för att fotografera modigare.

– I mina självporträtt försöker jag uppnå ett tillstånd där jag är så tom som möjligt på allting. Jag försöker inte ha någon särskild min, inte se arg eller underlig ut. Jag råkar bara ha den minen jag har just i det ögonblicket. Men var gränsen går för att spela någonting, det är mycket svårt att säga.

Föremål

– Allting börjar med föremålen. Det är spännande att människor tänker att min utgångspunkt är att kritisera vissa skönhetsideal, eller att den är samhällelig. Jag har inga sådana utgångspunkter. De sakerna kommer i efterhand. Min utgångspunkt är bara föremålet och hur jag kopplar det till mig själv.

Jag börjar processen med en ny bild genom att skriva upp föremål på ett papper. Nu har jag skrivit upp föremålen för nästa bild, en motorsåg och blommor och en kalkon. Det börjar helt och hållet med ett föremål, och sedan gör jag en lista med dem. Jag funderar också på vad som kunde vara ett intressant föremål. Föremålet ska fungera så att så många som möjligt känner igen det. Ett fotografi är utmanande med tanke på föremål. I en videofilm kan man snurra på ett föremål och använda det, och då känner åskådaren igen det. Men i ett fotografi är föremålet avbildat bara ur en vinkel, och den måste vara sådan att föremålet fungerar och ser bra ut. Det är mer utmanande än i en videofilm. Det avgör vilket föremål jag väljer. Och föremålet avgör om jag gör en videofilm eller ett fotografi.

– Utan föremålet kunde bilden också vara alltför avslöjande – personlig.

Belysning

– Nu har jag mitt livs första fotolampor, och det här är det första arbetsrummet som jag har skaffat. Studion har ingen hiss så alla grejer måste bäras upp, till andra våningen. Så har jag en bakgrundsduk, den är en kuliss. I tio år fotograferade jag hemma, i dagsljus. Nu har jag bytt stil. Jag tycker nog att det funkar ganska bra.

– Men visst är det annorlunda att ha lampor, och inte behöva fotografera med klockan runt halsen, enligt solen. Eller att kolla väderprognosen och tänka att jag ska fotografera imorgon, för det är kanske sol. Här är det ännu långa mörka vintrar, och det har alltid varit ett litet problem. Det märkligaste är att jag alltid fick mest inspiration att fotografera när vintern var som mörkast. Då tog jag mest bilder, men det var ljust nog för att fotografera bara i några timmar per dag.

Verknamnen

– Ofta försöker jag mjuka upp bilden med hjälp av verknamnet, för att den inte ska vara alltför fräck eller djärv. Med namnet gör jag budskapet lite mjukare. Jag tycker nog att verk ska ha namn. Att ge ett verk namnet Utan titel är inte bra.
Då jag ger verken namn blir de färdiga. Till en början kan de vara alldeles surrealistiska också för mig. Jag kan undra vad de nu riktigt betyder. Men då jag kommer på ett fungerande namn förstår jag. Aha, det här var en sådan bild.

///

Utdrag ur en intervju med Iiu Susiraja ”Med mig själv kan jag göra vad som helst’ – intervju med Iiu Susiraja”, som har publicerats i boken Iiu Susiraja: Kuivakka ilo |Torr glädje | Dry Joy. Publikationer från Museet för nutidskonst 164/2019. Kiasma/Parvs, Helsingfors. Boken finns att köpa i Kiasma Shop.

Bild: Iiu Susiraja: Flirting with the Toilet Seat Cover, 2018

Var verket finns på utställningen

2. kerros

Var verket finns på utställningen